emiliahammarstrom.blogg.se

I torsdags fick jag ta ledigt för att åka till Göteborg. Jag åkte hem till Hanna först och då tog vi en joggingrunda vid sjön följt av en jättegod brunch!!!! Det var så mysigt så. 

 

 

Sedan åkte jag till en klinik, där jag opererade min fot för 2 år sedan. Jag förklarade att jag inte är av med min smärta och att vi måste göra något åt saken. För två år sedan hade jag fotbollsvrist och opererade därför bort ben och brosk i fotleden. Idag fick jag göra en CT röntgen och efteråt fick jag prata med ännu en läkare. Jag fick då reda på att jag har four corner syndrome. I foten har man en punkt där 4 st ben möts och det är mellan dessa som mitt problem sitter. Jag vet inte om det är ben eller vad det var men någonting ligger i kläm där vilket gör att jag inte kan snurra eller hoppa på den osv för då blir det för trångt och det kläms åt. (Tycker det är så svårt att ta till allting som läkarna säger. Jag var där ca 5 timmar, klart man inte kommer ihåg allting, så hoppas inte jag skriver fel nu). Tur att coach var med mig, hade ju lätt missat att förklara någoting annars.

 

Jag fick sedan en spruta för att bedöva området. Sedan skulle vi åka och hoppa (för att se om jag kände smärta). Skulle jag inte känna smärta så visste vi att besvären endast satt där vi tog sprutan, alltså där four corners sitter. Visst jag kände lite men det var en otrolig skillnad. Därför kan vi konstatera att det är just där dessa fyra ben går ihop som smärtan sitter och att det är där vi måste fixa och trixa lite. 

 

Först fick jag beskedet att jag skulle opereras, dagen efter ringde han och sa att det ej blir operation. Tänker inte skriva så mycket ang detta men vi ska ''kräva'' att jag ska få en operation. SNART. För jag tänker inte slösa bort ännu fler år på detta. Det är riktigt jobbigt mentalt. Han sa till mig att ''jag förstår att du är ledsen över beskedet nu med operation'' MEN jag blev inte ens ledsen faktiskt. Jag tycker det var en lättnad för nu vet jag vad felet är och att man ska göra något åt det gör mig allt annat än ledsen. Har varit väldigt ledsen innan för vi inte har vetat vad felet var. Nu känner jag mig hoppfull.  

SJUKASTE AV ALLT ÄR att detta problemet hade jag innan den förra operationen också. Jag hade alltså två skador förut, men opererades bara för det ena. Vi såg det nu när vi gick tillbaka på de gamla röntgenbilderna. Väldigt tråkigt men jag kan inte göra något åt det och därför ska jag inte hänga läpp över det i all evighet. Men måste erkänna att jag är lite bitter.